Inte vilken fejd som helst…

Inte vilken fejd som helst… vägarna genom Vårdnäs drog både tyska landsknektar i kungens tjänst och Nils Dackes upprorsskaror fram och åter. Vi kan ana att dessa marscher kantades av våld och fasa.

Socknen dominerades av sätesgården Broo, där riksrådet Måns Johansson Natt och Dag residerade. Han var en av Gustav Vasas mest betrodda män. När upproret spred sig från södra Småland upp mot Östergötland, ledde herr Måns en av styrkorna som försökte sätta stopp för det. Någonstans vid Kisa hade stora bondeskaror samlats och anlagt bråtar. Där blev Måns soldater infångade och illa åtgångna.

Efter den segern vågade säkert många fler ansluta sig till upproret. Priset för att stå på ”fel” sida kunde bli högt: Och att hålla sig utanför var kanske inte möjligt. ”Gå med oss, annars tänder vi på gården!” För många Vårdnäsbönder var det dessutom så att gården de brukade tillhörde Måns Johansson…

När herr Måns var ute i kungliga uppdrag styrde och ställde hustrun Barbro Eriksdotter. Fru Barbros hårdhet skulle göra sig ryktbar i fem århundraden. Ännu berättas sägnen om ”Barbro Påle”. Att man tvingades flytta hennes kista från domkyrkan till vår sockenkyrka, för att slutligen hiva den i ”Trollsjön”, är förstås bara sägen. Men Barbros stränga regemente och benägenhet att sätta folk i ”kistan” bekräftas i brev från Gustav Vasa. Flera gånger uppmanade han herrskapet på Broo att ta det lite varligare. Kungen ville inte ha ”klander och väsende med allmogen”.

Nils Dackes position var stark när han i november i härlägret vid Slättbacka mötte riksråden i förhandlingar. Fredsavtal ingicks och Dacke drog sig med tillförsikt tillbaka med sitt folk. Men i stället för att tillmötesgå kraven på minskade skatter och pålagor på Dackes långa lista vid förhandlingarna, planlade kungen en militär offensiv som skulle knäcka upproret. Under våren 1543 utkämpades många strider och flöt mycket blod. På sommaren, ett år efter utbrottet, var Dackefejden över och upprorsledarens huvud skymfligt uppsatt på en påle i Kalmar. Nu återstod bara straffexpeditioner och avrättningar på galgbackarna. Inget kunde hindra kung Gustavs omvandling av Sverige – från ett av maktstrider söndrat land – till en effektiv nationalstat med makten samlad hos honom själv.

I utställningen ”Vårdnäs i upprorets år” vill Vårdnäs hembygdsförening ge en bild av Dackefejden, dess orsaker och förlopp – men också berätta något om förhållandena i 1500-talets Vårdnäs.

Veine Edman